Nu känner jag faktiskt för att böja må bra. Jag orkar inte gå runt med massa jobbiga tankar i mitt huvud dygnet runt. Det funkar inte. Jag börjar bli ganska trött på det. Att inte ha någon som man kan prata med om det gör det hela bara mycket värre. Eftersom jag känner mig å hemsk och bara vill försvinna är det inte ens någon idé att försöka prata med någon.

Pratade litemed Bea i fredags och hon verkade förstå. Att gå runt med en sån här känska och inte veta vad man ska göra gör så att jag blir helt svag. Tårarna tränger på och jag kämpar för att de inte ska komma ut. Jag vill inte känna så här. Jag vill att allt ska vara bra. Jag vill leva! Men just nu känne jag mig så instängd. Men jag ska vara ärlig. Ibland så försvinner känslorna för ett tag och det känns riktigt bra. Men mesta dels så är det bara skit. Men jag ska tänka, ffundera och klura lite. Ska fråga mig själv vad jag egentligen vill.

För en vacker dag ska jag också må bra. Och jag vill inte såra någon. Men i slutet gör jag nog tyvärr det.

Detta va bara något jag ville få ur mig. Så detta kommer inte gå att kommentera mina vänner. Helst ska ni inte prata med mig om det heller. För då kommer tårarna att pressas fram, och det vill jag inte. Jag kommer prata med någon om det när jag känner att jag kan. Och det är med någon jag verkligen kan lita på. Om jag inte pratar med just dig behöver inte det betyda något. Jag kanske inte pratar med någon annan heller...