Ingen utan jag vet. Det är bara jag som vet. Vad mina tankar flyger omkring och längtar efter. En högsta önskan för mig. Ibland kan jag längta så, och ibland blir jag rädd. Jag vill och jag vill och jag vill, men jag kan inte. Inte än. Men att vänta, det ordet liksom åker in i ena örat och ut i det andra. Varför vänta när jag vill nu. Jag fattar liksom inte vitsen. Om man vill så kan man väl. Är det inte så. Men jag måste vänta. Jag kan inte nu. Har för mycket annat som händer i mitt liv just nu. Men snart. Det ska jag se till. För jag vill verkligen. Så därför tänker jag.




Jag vill utomlands. Igen.